Känner mig fortfarande ledsen över att det blev som det blev. Med förlossningen. Vet att jag måste släppa det och acceptera, men det är svårt ibland. Oftast går allt jättebra, men vissa stunder, när jag har extra ont eller när 5 minuters vaggande i famnen inte räcker för att trösta, ja då känns det surt. Eller när han är sådär jättesöt när han ligger i soffan och jag önskar att jag bara kunde slänga mig bredvis och pussa sönder honom, istället för att först inta en bra position för mig själv och sedan ta Leo till mig. 

Men jag jobbar på det och njuter av alla ögonblick jag kan. Som att han har somnat i min famn efter maten 3 gånger idag :) Det är kärlek och mys det :) 

Igår var vi på bvc, och Lionel har växt massor!! 55cm lång och väger nu 4640g! Vår stora fina pojke :)

Vi har köpt en bärsjal, och den är populär kan jag säga! Lionel går från ledsen till lugn till sovandes på nolltid! Än så länge är det bara Daniel som bär, men så fort mitt snitt känns bättre ska jag också. Längtar!

Har slutat med alla smärtstillande nu. Känner därför lite mer smärta igen, men känns ok. Då vet jag när jag behöver ta det lugnt och när jag överansträngt mig. Dock frustrerande såklart att ha ont fortfarande /igen.. Men jag hoppas det snart släpper. 
Var ju på mvc igår och de sa att snittet såg bra ut. Är mycket sårskorpor och det bränner och svider och drar hela tiden men känns bättre nu när jag vet att det läker bra. Mitt läkekött har aldrig varit det bästa så jag får nog räkna med någon vecka till innan såret är läkt helt. 
Hon tyckte precis som jag att snittet var långt. Typiskt. Men som jag nämnt tidigare, så länge jag inte får hängmage kan ärret gå över hela magen.

Ska idag starta projekt "ta bort klister från magen"  haha. Hela magen är ju täckt av gammalt klister från all tejp och förband. Och jag kan inte skrubba bort då snittet ligger intill.  Plus att det är sååå obehagligt att ta där själv eftersom jag inte har någon känsel! Så det blir ett uppdrag för Daniel :p

Inatt sov jag på sidan för första gången sedan snittet! Helt ointressant jag vet! Men vilken känsla att inte behöva ligga still på rygg varenda natt!! 16 dagar efter snittet. Tänk om jag om ytterligare 16 dagar kanske kan ligga på mage ;p

Leo har blivit jätteduktig på att nu fästa blicken! Att kunna se honom i ögonen när jag ger honom mat, eller mysstunder där han bara ligger och tittar upp i ens ögon och bara är, utan att ta bort blicken! Jag skulle kunna sitta så en hel dag! Så mycket kärlek <3