Daniel är iväg på fotboll och jag skulle ta hand om Lionel själv i två timmar för första gången. Var nervös och näst intill gråtfärdig. Är ju inte alltid att jag kan trösta honom ännu. 
Men! Nu sitter jag här, världens lyckligaste och stoltaste och tittar på mitt hjärta som somnat så sött! 
Jag kan! 
En enorm lättnad och en liten dos till självförtroendet som efter kejsarsnittet inte varit på topp. 
Min lilla guldklimp! <3

Idag var vi ute på promenad i en timme! Helt galet och underbart! Snittet värkte lite och bäckenet gjorde ont, men utöver det var det så otroligt skönt att faktiskt vara ute på en riktig promenad.

Idag var Leos morfar och två mostrar här och gosade en stund. Jättemysigt tyckte både jag och Leo :) 
Man känner sig så obeskrivligt stolt när man visar upp sitt barn för sina föräldrar! "Titta vad jag, ditt barn, har skapat!"

Nu är det en vecka kvar av Daniels pappadagar. Önskar att dagarna aldrig tog slut! :) 
Just nu bara njuter vi av varje dag och varje sekund av Lionel och vår tid tillsammans. Vet inte om det beror på graviditeten och förlossningen eller  så, men jag vill bara spendera all tid med dem nu. Alla fina vänner hör av sig och är fina, men just nu kan och vill jag bara vara med Daniel och Lionel. Jag vill använda denna tid till att sudda ut alla jobbiga minnen genom att skapa nya fina minnen som familj.

Jag hoppas ingen tar det personligt! När Daniel börjar jobba kommer jag ta tag i min nya vardag och vara mer social som vän.

Lionels första tid, vår första tid som familj kommer aldrig komma igen, och vi kommer inte få fler barn. Så denna tid är såå värdefulla för oss <3