Fobi
Daniel är ute och gör rent hela vår uteplats i tron om att jag kommer börja vistas där. Vi har bott här i lite mer än två år nu och jag har aldrig suttit ute på vår uteplats. Jag har satt in totalförbud för Daniel och folk som är här att öppna altandörren eller fönstret bredvid. Vi har heller ALDRIG haft vårt sovrumsfönster öppet! Varför då detta? Jo, spindlar! Massor av dem! Jag ser mer spindlar här än hos min pappa som bor i skogen! Vår lägenhet är nybygge så skog har tagits ner och det har väl gjort att spindlarna nu vill ta vägen någonstans. Och de verkar vilja komma in till oss! Jag överdriver inte när jag säger att de ytterst få gånger Daniel har öppnat fönstret i vardagsrummet, så har det kommit in en spindel! När man öppnar altandörren så sitter det fullt med spindlar längs hela karmen eller vad det heter. Fullt! Levande och döda! Och då tänker jag, de vill ju uppenbarligen in, så om dörren får vara öppen så kommer de krypa in i vår lägenhet! Jag vet att fobier är ologiska. Jag vet att jag måste jobba på detta, helst igår, för Lionels skull. Vill inte lägga över min rädsla på honom. Men om ni visste vad det tar emot. Ångest är bara förnamnet. Har tidigare gått på hypnos för detta och det har fungerat jättebra, men det hjälper inte långsiktigt. Nästa sommar igen sitter jag där paralyserad av ångest och vägrar vara på vissa platser. Men visst vore det underbart att kunna sitta ute på sin uteplats.. Inte känna sig instängd i en lägenhet under sommarmånaderna. Vi får se hur det går.
Kommentarer
Trackback
