Vi har varit förlovade i 3 månader nu och du har fortfarande inte frågat hur det känns. Du har knappt tittat på ringen fast vi träffats. Du har inte frågat om du hjälpa till med något. Du har inte frågat om våra planer. Noll intresse.
För två veckor sedan berättade jag om operationen och min oro. Du tröstar och frågar varför jag inte sagt något. Ja. För du hör aldrig av dig och verkar inte bry dig.
Vilket ju nu är är helt uppenbart. Vi sågs senast igår och du visste att operationen var idag. Har du ringt eller smsat? Nej.
Har du hört av dig under dessa veckor sedan du fick veta? Ja, för att prata om dig. Inte en enda fråga om mig.

Lionel. Älskade Lionel. Önskar att du kunde visa intresse. Att du ville träffa honom, se bilder på honom. Erbjuda någon form av hjälp eller stöd.
Om du bara visste vilken fantastisk liten människa du går miste om att lära känna.


Tack för alla fina underbara vänner och familj som finns här för oss och Leo! Som stöttar oss i vår studiegång, som vill höra om bröllopet och erbjuder hjälp. Som följt min oro och stöttat mig inför operationen. Alla ni som släpper in Leo i era liv och som vill ta del av hans.

Alla ni, gamla och nyfunna underbara vänner! Det värmer i hjärtat att ni finns!
Och min älsklings familj som tagit emot mig med öppna armar!