Vad vill jag bli när jag blir stor???

På riktigt?! 
 
Jag hatar att plugga. Konstant ångest. 
Jag anser mig själv veta bättre en min lärare (väldigt sunt jag vet) jag hatar att behöva plugga inför prov. Väl hemma skriker soffan och alla mina serier efter mig och jag ger vika. Men inte utan en underliggande ångestklump som växer sig större och större i magen. Sen är det dags att hämta hem barn och sen kommer min andra hälft som lockar med myskvällar och bröllopsplanering. Så där ryker ännu ett pluggtillfälle. Sen har jag börjat träna. Och nog fan är min kropp och hälsa och välmående viktigare än ett onödigt och helt orelevant prov i juridik där jag hatar läraren??!!
Ja Ni förstår ju vilka problem jag har. 
Ok hatar är ett starkt ord. Ogillar. 
Men det är just det. Den här stressen över skolan gör mig till en crazy lady! 
I vanliga fall har jag svårt att hålla mina åsikter för mig själv men nu utagerar jag allt. 
Vi har en granne, vet ej vem, som tänder sina cigg i porten. Förra veckan fick jag sy på honom och springer ikapp skrikandes att nu får det vara nog! Jsg vill aldrig mer känns stanken av rök i porten! Nu vem jag vem du är! 
Eh... På riktigt? Ja. Det hände. Jag står och skriker och hotar en man på 2 meter och med en axelbredd på det dubbla. Som skulle kunna vara en psykopat. Typ. 
Bra där.
 
Aja. Mitt hår är dessutom för långt och för mörkt och har för mycket utväxt. 
Jsg vill kapa minst 10cm och göra det bra mycket ljusare. 
Det är ungefär det jag vet att jag vill. Och att jag vill ägna mitt liv åt något jag tycker om. Något jag brinner för helst. Men ja. Vilka yrken har jag att välja mellan som antingen låter mig shoppa på secondhand hela dagarna eller låter mig prata prata och prata dagarna i ända? 
 
Daniel har hittat sitt kall, han har dessutom fått en otrolig möjlighet framför sig och jag är mäkta stolt över han. Bra saker händer bra människor, och han, han är en fantastiskt bra människa. 
 
Men ett ljus i dagens mörka förvirring är min nya tröja från min gulliga klasskompis. Hon gillade en ny väska jag hade och som jag själv inte kände mig nöjd med, så jag gav henne väskan dagen efter. Och vet ni vad hon gör som tack? Jo igår gav hon mig en jättefin tröja i underbar kamelfärg OCH en chokladkaka!  Jag blev helt rörd. 
Tack Laura! <3
 
 
 
 
  
Trackback

Morsbarn.blogg.se

Skriver av mig om allt och inget. Oftast när jag är frustrerad över något eftersom när allt är tipptopp har jag inte tid eller behov av att "prata" av mig haha

RSS 2.0