Inte fan är det rättvist? Alla säger, va inte ledsen, lyssna på hjärtat och gör det du mår bra av. Men om jag skulle må bra av att ha en familj som finns då? Om jag skulle må bra av att min familj är engagerade i mitt liv, mitt barn, mitt bröllop?
Vad jag egentligen vill och skulle må bra av existerar inte.
Så det bli sorg i lyckans tider. Sorg för att jag inte har den familj jag önskar. Att acceptera är svårare än vad man tror. Ibland blir jag så avundsjuk på andras föräldrar och deras engagemang att jag vill kräkas. Så avundsjuk att jag kan tappa andan.
Jag har rätt att känna lycka och kärlek inför mitt bröllop, och det gör jag nästan alla dagar. Men idag är en dag då jag hatar allt och alla på grund av min avundsjuka.