följ min nya blogg!
colorbymalin.Blogg.Se

4 veckor av ovisshet.
Vi har glömt vänners, och vänners barns födelsedagar och andra viktiga händelser.
Vi glömde till och med Leos födelsedag. Han var lyckligt ovetande på dagis och vi satt i familjerummet på sös med hela familjen och hade tankar på annat håll. Tur att morfar ryckte in och tog honom till donken där han fick sin älskade hambujaje! vår lilla älskling.

Känns som att det var igår jag slutade med snuset. På senaste har varje dag varit en kamp mot att inte köpa snus. Begäret är förjäkligt just nu. Jag vill ha snus. Jag vill börja snusa. Jag behöver mitt snus. Vill så gärna. Men ska inte.

Varje dag är en klump i magen. Jag försöker stötta och finnas för dem jag älskar. Ovissheten tär på alla men hon fortsätter kämpa och hon är en krigare.
En riktig krigare.

Har av fler anledningar inte haft ork eller tid att skriva. Men idag tog vi beslutet att vi skjuter fram bröllopet. Jag ville berätta för Daniels mamma på en gång så vi åkte in till sjukhuset. Hennes lättnad var obeskrivlig och vårt beslut kändes ännu mer rätt.
Vi kan inte gifta oss nu när hon inte är frisk. Vi kan inte planera bröllop med denna oro. Vi kan inte tänka på oss själva och vår dag när hon inte mår bra. Hon är en person som aldrig sätter sig själv i första rum så nu förtjänar hon att vi sätter henne där. I första rum.

Vi älskar dig Nancy 💜 och ett oktoberbröllop kommer bli bättre än perfekt!

Idag hatar jag:

Leos allergier. Jag hatar att han lärt sig "Leo tål inte den" "Leo tål inte mölk" Leo inte äta banan" Han ska inte behöva kunna de meningarna! Mjölkprotein har minskat på proven men ger fortfarande utslag så vi undviker det helt. Precis som ägg, stenfrukt och banan. Hatar allergier idag och vill gråta sönder.

Huvudvärk. Haft ont bakom ögat och upp i pannan i 5 dagar nu med 2 migränanfall! Beror det på stress? NO shit att det gör.

Ångest. Det är skillnad på ångest och ångest. Jag HATAR ångest! All denna stress och allt runtomkring. Klart man får migrän tillslut.

Hatar Tyskland. Daniel är där nu och köper dricka till bröllopet. Önskar att han var hemma här istället. Så därför hatar jag även Tyskland idag.

Prov. Misslyckades med mitt andra prov denna termin. 2 omprov framför mig alltså. Hatar prov. Hatar omprov ännu mer.

Såhär 8 veckor innan bröllopet börjar jag fundera på om man ska gå all in eller om man ska vara sitt finaste jag, naturligt.
Vill jag se kort från vår dag, där jag ser ut som jag aldrig gör? Långa fransar, långa naglar, "finare" klänning, allting lite extra. Eller vill jag se kort och känna igen mig själv?
Ska väl bestämma mig inom en snar framtid haha

Först är det omöjligt att somna för hostan blir värre på kvällarna, sen vaknar man mitt i natten av hostan igen och kan ju definitivt inte somna om! Vidrig kliande rethosta som inte ger med sig.
Så ska man hosta i täcket och försöka att inte väcka resten av familjen. Ja det är ju lätt.

Vaknade imorse och kände mig ok. Skulle sminka mig och började gråta igen. På riktigt? Varför gråter man mer/börjar gråta när man ser sig själv i spegeln??! Är det för att man är så jävla ful, eller för att man ser vilket vrak man är, eller är det för att ögonen avslöjar hur man mår och när man ser sig själv i ögonen brister det?! Nä jag fattar inte. Är det normalt? Eller är det bara jag? Man kan ju undra.. Fast Leo brukar faktiskt också stå framför spegeln och gråta krokodiltårar samtidigt som han slänger lite med huvudet bakåt för att sedan inspektera spegelbilden igen. Han är dock väldigt söt när han gör detta.

Hur som haver. Efter att jag återhämtat mig tillräckligt för att sätta på mig ett mer.. tilltalande ansikte än det rödgråtna, gick vi tillsammans och lämnade Leo för att prata med personalen. Jag lämnade dagis i all hast igår och ställde inga frågor, och visste därför inte hur allvarligt det varit. Impulsen sa "Ta hem Leo och skydda honom" vem har tid att stå och ställa frågor när kroppen signalerar fara?!

Iaf. Kändes såå mycket bättre efter att ha pratat med Carina. Leo hade satt i halsen, en brödbit som sagt, och fått problem med andningen(alltså inte helt stopp i luftvägarna) så Carina hade bankat som man ska i ryggen, och sen tagit upp honom. När hon märkte att det satt kvar hade hon bankat igen och brödet kom ut och Leo började gråta. Vilket ju var ett bra tecken för då är andningen bra.

Fy fan vad man genomgår som förälder. Det absolut jobbigaste och svåraste med att vara förälder, det är inte vakna nätter, griniga barn, matvägrande barn, trotsiga barn, skrikiga barn.. Det är att hantera känslorna och situationerna när ens barn är sjukt eller har skadat sig. Denna oro och smärta man känner som förälder, är större än allt annat man känt förut. På gott och ont.

Jag har varit i chock i några timmar men nu har det släppt och jag kan inte sluta gråta. Idag satte Leo i halsen på dagis, Men efter några dunk i ryggen fick han ut det. En brödbit.
Känslan av maktlöshet gör sig påmind och hjärtat värker samtidigt som klumpen i magen växer. Vill gråta sönder! Vet att det gick bra, att det händer många barn, men idag hände det mitt barn, och jag var inte där..
Älskade Leo. Jag älskar dig så att det gör ont! Jag önskar jag kunde skydda dig mot allt

Vill inte lämna bort honom någonsin igen...

Men tack underbara Carina som var snabb att agera och hjälpte vår lilla älskling idag.. Ni som har barn vet vad man tänker för tankar nu..

Leo säger "Carina halsen.. Hosta"

Min älskling