Piteå!
Nu har vi handlat allt inför Piteå! Bland annat 2kg godis till färdkost ;pPå torsdag åker vi upp till våra vänner Ida och Kalle och deras dotter Gry! Gry är 3 veckor yngre än Lionel och är supersöt! Ska bli såå kul att träffa henne! Jag har påbörjat packningen och blir helt pirrig. Första gången vi packar som familj. Vår första lilla resa tillsammans! Jag har valt Lionels kläder fram och tillbaks för att hitta perfekta outfits :p Igår fick han en ny keps av oss och den ska definitivt med! Vår tuffa kille!! 
När vi kommit hem från Piteå ska jag köra igång med träning lite mjukt. Då har det gått 7 veckor typ. (imorgon blir Lionel 6 veckor!! Yeeej!) Funderar på att beställa Olga Rönnbergs träningsbok för mammor. Vet inte om det är onödigt, men känns lättare att ha kvar motivationen om man verkligen har något/någon att följa. Hon säger även att hon gick upp 30kilo under sina graviditeter, så det känns som att det skulle kunna passa mig med min överväldigande 34kilo plus! Med 1 kilo i viktminskning per vecka har jag gått ner mina kvarstående 20kilo på ca 5 månader. Känns som ett rimligt och hälsosamt mål. Jag har aldrig tränat regelbundet i längre perioder förut, men har inte haft motivationen, men nu känner jag på varje promenad att jag vill ta ut mig mer. Det blir en spännande sommar och höst och jag kommer hålla uppdaterat här hur det går!
Kvällspromenad
Vi tog en mysig kvällspromenad med glada Leo :) Det doftar ju gudomligt ute nu när det är kväll och fukt i luften efter lite regn! Nu blir det soffan med ett avsnitt av The Wire, sen sova. Lionel och jag gick upp halv 5 Imorse, men hoppas på liiiite längre sovmorgon imorgon :pSakta med säkert
Jag har fortfarande en del saker kvar efter kejsarsnittet. Snittet kliar, sticks och sviderHar ingen känsel från naveln och nerHar ont på varsin sida neråt magen Känner inte när jag är kissnödig. Kan känna ett obehag och en stickande känsla om det gått länge, men inget annat. Konstig känsla, glömmer jämt att jag ska kissa. Praktiskt nu kanske, men kul när man blir gammal och dement! :pGör även ont när jag kissar. Ingen uv då jag haft detta sen förlossningen, och ätit antibiotika 10 dagar för infektion i livmodern. Var det uv borde det försvunnit. Tror det blev någon liten reva i urinröret efter katetern helt enkelt. Ja jag ska kolla upp detta med min bm så man slipper gå och grubbla på det! Men bortsett från det, så börjar kroppen sakta men säkert komma tillbaka! Foglossningen börjar släppa och jag kan nu böja mig och ta på skor Och promenera utan smärta i bäcken och ljumskar! Jag kan sitta kors med benen! Resa mig från stolar utan smärta! Sova på sidan UTAN problem! Testade mage igår, men det gjorde fortfarande ont så det för avvakta lite :pPromenera 1 hel timme utan smärtor någonstans! Fantastiskt! Nu står dock vikten helt still! Lite frustrerande. Har motivationen och ser fram emot att börja träna, men borde vänta några veckor till. 6-8 veckor säger de, och med mina problem och mitt läkekött borde jag nog vänta 8 veckor. Tills dess får jag vara tjock och glad och ta porträttbilder på mig uppifrån för att slippa dubbelhakan, magen och armarna! ;p Såg några kort på mig där fotografen ej tog hänsyn till detta! Vilken skillnad! Nä, jag lever hellre i lite förnekelse, undviker speglar och drömmer mig bort med Lionel och mammarollen istället! 
Magbild 1 månad sedan förlossning
Ja precis som alla bebisar ligger Lionel så underbart sött som en groda hela tiden! Och när han sover ytligt låter han som en gris! Hur kan man inte älska ihjäl sig på honom? Haha. Ja min lilla plutt.
Han börjar bli stor! Stor och stark :) Men jag vet inte vad jag fått för mig, eller vilka jag valt att bara lyssna på, för en bebis som bara sover och myser hela dagarna har jag ju inte!
Vi brukar säga att vi fått en social kille :p
Att ligga och bara vara är inte populärt, men mamma och pappas famn är det verkligen!
Vet inte hur social jag kommer kunna vara, eller hur mycket till hemmafru jag kommer kunna vara när Daniel börjar jobba! Men det får vara ok.
Lionel älskar som tur är bärsjalen, så den används flitigt!
Magen igen. Ja, när börjar man gilla läget där? Så länge smärtan finns kvar blir det ju svårt. Känns som ett stort blåmärke från naveln ner till snittet. Vilket är konstigt för jag har ingen känsel där på huden! Men om något kommer åt gör det ont inuti. Även när jag ligger ner på sidan kan det göra ont där. Vet inte vads som är normalt och det stör mig.
När jag går länge eller sitter förlänge ömmar det också, men mest i snittet.
Istället för att kolla upp så började jag googla och då blev jag ju bara nojig! Får för mig att magen aldrig mer kommer bli "platt" och att den alltid kommer vara tjock där och bedövad fast med smärtor.
Vill bara lägga graviditeten och förlossningen bakom mig, men det är svårt med en kropp som påminner en dagligen med smärtor och begränsningar.
Ja jag vet inte. Någon dag ska jag väl kunna älska magen och dess nya utseende, men just nu oroar och stör jag mig mest på dess tillstånd, och då är det svårt att älska den.
Jag bjuder på en bild. Jag själv satt och googlade bilder som en galning innan förlossningen! Jag ville se allt, och jag ville se det värsta, så jag kunde förbereda mig på vad som kanske skulle hända med min mage!
I och med att jag såg mååånga bilder med bristningar, ärr och häng känns min mage ok. Så fort jag går ner lite i vikt kommer jag absolut kunna visa mig på stranden. Vikten stör mig mer just nu, och den går faktiskt att ändra på.
Bristningarna kom runt sista veckan, lagom störande!
Om jag skulle jämföra mig med vänners fina platta magar utan eller med knappt märkbara bristningar så skulle jag nog må sämre. Det räcker med att många har bättre förlossningar än mig och jag avundas dem redan för det.
Så magen jämför jag alltså med alla dessa bilder jag googlade innan :P
Bearbetning för mig, och ni med fina eftergraviditetsmagar kan få må bra och vara tacksamma, och ni som ännu inte fått barn; ja såhär kan det se ut :)
Tyresö
Idag hade Daniels pojkar match så jag och Lionel åkte ut till pappa en sväng! Det blev korvgrillning och massa solande medan Lionel sov så gott i vagnen. Mysfaktor och lyckokänsla! 
Lionel 1 månad idag!! <3
långpromenad!
Kom just hem från en promenad på 1 timme! Jag är helt död i hela kroppen! Var kanske lite väl långt att gå, men så mysigt väder och man vill ju inte vara inne! Idag köpte jag lite kläder! Känns super! Kommer ju inte direkt i mina gamla kläder och gravidkläder hade jag inga. På slutet hade jag två tajta bomullsklänningar. Men nu efter graviditeten är det inte lika kul med tajta klänningar som framhäver magen som ej är gravid men ändå stor :pSå, 4 nya klänningar och en jeansjacka i min nya stora storlek. Min gamla är i stl 36 och jag kommer inte riktigt i den! Har gått ner 13 kilo och det både låter och känns fantastiskt. Tills jag tänker att "jaha, då är det bara 20kg kvar" Just nu känns 20 kilo väldigt mycket. Har som mål att i slutet av maj ha gått ner 17 kilo, för då är jag halvvägs med "bara" 17 kilo kvar. 
Soooool!!
Strålande sol och värme!! Vad ska man hitta på idag då?!Man vill ju bara vara ute, men är ju fortfarande lite begränsad fysiskt så långpromenad eller picknick är svårt. Kanske ska köpa mig en liten solstol?! Ja det får vi nog göra idag, så vi kan börja hänga ute i solen :pTestade i helgen att ha picknick. På marken! Gick inte alls bra för min del! Hehe.Kanske tar en tripp till pappas hus. Ingen är hemma men skönt att bara sitta där i solen.Båda mina killar sover. Jag är helt klar för dagen och funderar på att snart väcka dem båda med lite pusskalas!Igår fick vi träffa lilla söta Charlie! Så liten och pluttig! Lionel kändes som en björn bredvid :p Men söta var de!
Magen
Magen kliar, men jag har ingen känsel efter snittet så det är ytterst obehagligt! Och så fjällar jag nu på hela nedre delen av magen. Och skorporna börjar lossna från ärret. Känns så konstigt kring hela magen. Kliar, svider, bränner. Samtidigt som nästan all känsel är borta. Sitter och pillar bort all torr hud och det känns som att jag pillar på någon annans hud.
Raderad text!
Hatar att skriva inlägg från mobilen. Skrivit ett långt inlägg men kommer åt backa - knappen två gånger och då lämnas sidan och texten är borta!! Så istället blir det korta drag! Jag och Leo har morgonmys i soffan. Efter två kaskadspyor på pappa i sovrummet tog jag ut Leo på en tupplur i min famn i soffan istället! Inatt var första natten sedan födseln som Lionel sov hela natten förutom sina två matstopp vid 03 och 05. Han har ju haft problem med slemhinnorna i näsan sedan dag 1 och har haft väldigt svårt att sova på nätterna. Tydligen jättevanligt hos bebisar första tiden. Men ändå jobbigt. Han har kunnat vakna väldigt ofta och när han väl sovit har han andats väldigt ansträngt. Jobbigt för både han och mammahjärtat. Men inatt iaf, äntligen! Märkte redan igår på dagen att han andades lättare genom näsan så förhoppningsvis har de börjat bli bättre nu. Skönt för både han och oss om han får sova ordentligt mellan mattillfällena på nätterna. 
Lionel har fått 3 nya vänner!
Nu är Lionels 3 nya vänner äntligen här!
Först kom söta Charlie, och sedan kom fina Maximilian, och sist men inte minst sötingen Gry!
Även om han har många vänner och kusiner redan, är det såklart kul att han nu har vänner som bara är 2-3 veckor yngre :)
Sitter nu i min fåtölj och myser med en god kopp kaffe medan Daniel och Leo myser till lite klassisk musik här bredvid :)
Klassisk musik för intelligensen varvas med Barcelonas låt!
Hjärntvättning? :p
Lionels födelsemärke, som visade sig vara ett storkbett eller blåmärke är nu helt borta. :) även om han var fin med det! :)
Imorse hade jag och Lionel morgonmys från 5-8. Väldigt mysigt att småslummra med en söt bebis i bara blöja bredvid sig!
Senaste nätterna har Daniel tagit nattpasset 12-5 då jag är så sjukt kvällstrött, och jag tar morgonpasset. Funkar superbra och vi båda får ordentligt med sömn :)
Sedan tar vi morgon tillsammans vid 8-9.
5165 gram kärlek
5165 väger nu vår prins och han är så mycket som 56,5 cm lång. Så perfekt. <3
Då tar vi morgon!
Ja idag tar vi tydligen morgon kl 5!Lionel har sovit så bra hela kvällen och natten så då är han såklart pigg nu :) Jag är desto mindre pigg! Får bli en lång powernap idag!
Sömntutan Leo
Igårkväll gick jag och la mig runt 11 och Daniel satt kvar i soffan med en sovandes Leo.Jag tokdäckar och vaknar upp kl 04.45 av att de kommer in i sovrummet. Då har Leo sovit i Daniels famn i 6 timmar utan att vakna! Daniel som ibland är nattuggla satt vaken med honom i famnen hela tiden. Mina mysisar! Vilket även innebar att jag fick 6 timmars sömn. Lyx :) Fast våra nätter brukar faktiskt inte vara så jobbiga :p. Sover 2-3 timmar, vaken 30min, sover 2-3 timmar osv hela natten. Sedan brukar vi ta morgon runt 9-10.Nu är det fotboll på tv. Min bebis sover. Själv sitter jag och bara är. Lustigt hur man kan "sväva" på denna underbara lycka. Precis som när man är nykär. Man bara är, och känner bara massa kärlek! Min älskade plutt! 
Älskar
Älskar Älskar Älskar!! Plutten är täppt i näsan och jag har ont i mammahjärtat! Annars är det mesta bra! Idag tog vi en mysig promenad och tog en god lunch på ett café här i närheten! Daniel är på fotboll och Leo sover. Är själv hemma första gången och skulle kunna titta på en av mina serier eller nått annat egentids-aktigt, men jag vill ju bara mysa med Leo!! <3
Kanske måste ställa in min inställning
Ja visst är det nog så :)
Pratade med Lena idag om att Daniel börjar jobba på torsdag. Jag känner mig ju osäker på vad jag kommer klara och inte med kroppen, men som Lena sa så kommer jag hitta nya rutiner efter min egna förmåga för saker och ting. Nu kan jag förlita mig till hundra på Daniel.
Att vara själv med Lionel kommer vara min nya vardag (dagtid) och det kan nog vara lika bra att börja lite mjukt. Daniel kommer jobba halvtid den första tiden tills jag känner mig helt hundra i kroppen, och med hjälp från vänner och familj kommer jag klara de första dagarna bra.
Smärtan minskar och jag blir starkare och smidigare i kroppen. Tror bara det är en tidsfråga innan jag kommer kunna ta hand om Lionel helt obehindrat.
Så med rätt inställning kommer det gå jättebra och det kommer bli en mysig tid för mig och Lionel. Vi kommer ha lite egentid och hitta på mysiga saker. Vi kommer lägga grunden för vårt nya liv, vår vardag. <3
Finns så mycket jag ser fram emot. Träffa alla vänner, hälsa på jobbet, hälsa på mamma och andra i familjen, ta långpromenader (när jag väl orkar det!) åka till Erikshjälpen ofta ofta, utforska en mammagrupp.
Ja, med rätt inställning kan jag börja njuta dirket.
Och snart åker vi till Piteå! Och snart är det sommar med semester :)
16 dagar senare!
Känner mig fortfarande ledsen över att det blev som det blev. Med förlossningen. Vet att jag måste släppa det och acceptera, men det är svårt ibland. Oftast går allt jättebra, men vissa stunder, när jag har extra ont eller när 5 minuters vaggande i famnen inte räcker för att trösta, ja då känns det surt. Eller när han är sådär jättesöt när han ligger i soffan och jag önskar att jag bara kunde slänga mig bredvis och pussa sönder honom, istället för att först inta en bra position för mig själv och sedan ta Leo till mig.
Men jag jobbar på det och njuter av alla ögonblick jag kan. Som att han har somnat i min famn efter maten 3 gånger idag :) Det är kärlek och mys det :)
Igår var vi på bvc, och Lionel har växt massor!! 55cm lång och väger nu 4640g! Vår stora fina pojke :)
Vi har köpt en bärsjal, och den är populär kan jag säga! Lionel går från ledsen till lugn till sovandes på nolltid! Än så länge är det bara Daniel som bär, men så fort mitt snitt känns bättre ska jag också. Längtar!
Har slutat med alla smärtstillande nu. Känner därför lite mer smärta igen, men känns ok. Då vet jag när jag behöver ta det lugnt och när jag överansträngt mig. Dock frustrerande såklart att ha ont fortfarande /igen.. Men jag hoppas det snart släpper.
Var ju på mvc igår och de sa att snittet såg bra ut. Är mycket sårskorpor och det bränner och svider och drar hela tiden men känns bättre nu när jag vet att det läker bra. Mitt läkekött har aldrig varit det bästa så jag får nog räkna med någon vecka till innan såret är läkt helt.
Hon tyckte precis som jag att snittet var långt. Typiskt. Men som jag nämnt tidigare, så länge jag inte får hängmage kan ärret gå över hela magen.
Ska idag starta projekt "ta bort klister från magen" haha. Hela magen är ju täckt av gammalt klister från all tejp och förband. Och jag kan inte skrubba bort då snittet ligger intill. Plus att det är sååå obehagligt att ta där själv eftersom jag inte har någon känsel! Så det blir ett uppdrag för Daniel :p
Inatt sov jag på sidan för första gången sedan snittet! Helt ointressant jag vet! Men vilken känsla att inte behöva ligga still på rygg varenda natt!! 16 dagar efter snittet. Tänk om jag om ytterligare 16 dagar kanske kan ligga på mage ;p
Leo har blivit jätteduktig på att nu fästa blicken! Att kunna se honom i ögonen när jag ger honom mat, eller mysstunder där han bara ligger och tittar upp i ens ögon och bara är, utan att ta bort blicken! Jag skulle kunna sitta så en hel dag! Så mycket kärlek <3
En vecka kvar!
Daniel är iväg på fotboll och jag skulle ta hand om Lionel själv i två timmar för första gången. Var nervös och näst intill gråtfärdig. Är ju inte alltid att jag kan trösta honom ännu.
Men! Nu sitter jag här, världens lyckligaste och stoltaste och tittar på mitt hjärta som somnat så sött!
Jag kan!
En enorm lättnad och en liten dos till självförtroendet som efter kejsarsnittet inte varit på topp.
Min lilla guldklimp! <3
Idag var vi ute på promenad i en timme! Helt galet och underbart! Snittet värkte lite och bäckenet gjorde ont, men utöver det var det så otroligt skönt att faktiskt vara ute på en riktig promenad.
Idag var Leos morfar och två mostrar här och gosade en stund. Jättemysigt tyckte både jag och Leo :)
Man känner sig så obeskrivligt stolt när man visar upp sitt barn för sina föräldrar! "Titta vad jag, ditt barn, har skapat!"
Nu är det en vecka kvar av Daniels pappadagar. Önskar att dagarna aldrig tog slut! :)
Just nu bara njuter vi av varje dag och varje sekund av Lionel och vår tid tillsammans. Vet inte om det beror på graviditeten och förlossningen eller så, men jag vill bara spendera all tid med dem nu. Alla fina vänner hör av sig och är fina, men just nu kan och vill jag bara vara med Daniel och Lionel. Jag vill använda denna tid till att sudda ut alla jobbiga minnen genom att skapa nya fina minnen som familj.
Jag hoppas ingen tar det personligt! När Daniel börjar jobba kommer jag ta tag i min nya vardag och vara mer social som vän.
Lionels första tid, vår första tid som familj kommer aldrig komma igen, och vi kommer inte få fler barn. Så denna tid är såå värdefulla för oss <3
Oro gånger 2
När slutar man oroa sig sådär jättemycket för sin bebis? Inatt var Lionel lite täppt i näsan, vilket han varit flera gånger och det blir alltid bra av näsdroppar. Men igår fick han det på kvällen, och då kan ju inte jag sova!
Låg bara och lyssnade på hans andetag och nojjade mig. De andas ju så oregelbundet, och på natten när allt annat är tyst så hörs det alldeles för tydligt! Mitt lilla hjärta. Imorse vaknade han iaf upp glad och utan nästäppa <3
Kan bara tänka mig alla orosmoment under hans uppväxt. Hoppas man inte blir tokig på kuppen :p
Idag tog jag bort de sista tejpbitarna från mitt snitt. Ärret i sig bryr jag mig inte jättemycket om, men jag blir nervös och känner mig nu inte alls glad över hur magen ser ut. Snittet sitter precis vid troskanten eller strax över. Och i och med att jag gick upp en del i vikt och magen har inte krympt helt ännu så är det som ett jack i magen. Framifrån syns det inte, men i profil är det nästan 90 graders vinkel från snittet till magen.
Är så rädd att denna "bulle" kommer vara kvar trots att jag går ner i vikt.
Jag kan leva med bristningarna och ärret, men just formen på magen är det som känns värst nu. Blir ledsen bara jag tänker på det fast jag vet att det är onödigt att ta ut någon oro nu innan min kropp ens hunnit återställa sig.
Det kanske blir superfint när jag gått ner i vikt, jag har ju trots allt 22 kilo att gå ner. Men ja..oron finns.
Ena halvan är helt läkt och ser fint ut, smalt streck bara, men andra halvan är lite sårig och bredare. Ska till MVC på torsdsdag och kolla så det är ok.
Sedan måste jag skicka någon att köpa mig fler tanttrosor! Kan inte ha några trosor längre! Och inte är det skönt att ha höga trosor nu heller med tanke på att min mage fortfarande är öm och lite stor. Undrar när man kan använda byxor igen? Eller bara vanliga trosor för den delen :p
Längtar så ofantligt mycket tills jag kan bära och gosa med Lionel obehindrat.. <3
10 dagar!
God morgon! Mina killar ligger och sover och jag passar på att skriva lite! Lionel var helt övertrött inatt och var vaken mycket och länge. Då jag fortfarande har svårt att vagga honom i famnen långa stunder pga kejsarsnittet, tog Daniel nattens timmar. Inte för att jag kunde sova för det :p går ju inte att sova när ens plutt är kinkig! Men så Daniel får sovmorgon och jag tog morgonmatningen. Så mysigt att smyga upp precis när man märker att han är på väg att vakna! Han är sådär morgonmysig då :) Byta blöja, mysa lite, ge lite mat, mysa lite. Och sen sover han igen! :p Jag borde ju också sova, men som jag skrivit tidigare är det så mysigt att bara ligga bredvid och höra sina hjärtans andetag och bara flyta runt i lyckan! Igår blev Lionel 10 dagar! Min fina pojke! Vi var ute på vår första promenad och det kändes fantastiskt. Första gången på 9 månader jag kunde gå utan smärta och problem! PLUS att jag fick göra det med min familj! Såå många gånger Daniel påmint mig om målbilder när jag mått som sämst under graviditeten. "Snart är han här, då kan vi gå ut på promenader med honom i vårsolen". Och ja, igår gjorde vi just det! En annan sak är att jag nu har gått ner 12kg. Jag hade sån ångest över min vikt på 34kg plus och känner mig nu glad att en tredjedel är borta. Resten kan jag få bort under våren och sommaren med promenader och lätt träning :) 
