Mitt ärr har blivit lycka <3
Trodde innan förlossningen att alla som gjort kejsarsnitt och sa att de var stolta över sitt ärr ljög. Inte med flit, men att det var något man sa för att dölja något eller för att man ville tro att man kände så. Men så fel jag hade. När man väl accepterar att man fick kejsarsnitt istället för vanlig förlossning så känns det så självklart. Jag är så lycklig och stolt över Lionel, Daniel och mig själv. Jag ser mitt ärr, och ser var min son kom ifrån, och känner ren och skär lycka <3 
uppdatering!
I torsdags var vi på en mysig middag hos min bror och fru. Slutade med att vi fick böter då vi helt otroligt missade en handikappsskylt! Dock var rutan lika liten som en vanlig och utan bild. Inte så jättekul iaf. Dumma oss! Leo har nu i kanske två veckor haft samma tid på sin nattsömn! Han sover numera från 19-20 till ca 07. Vaknar och äter en gång kring 03. Kan knappt tro det är sant :) Vi har börjat titta på lägenheter i Tyresö nu. Vi har pratat löst om det förut, men inte velat riktigt. Men sedan Leo kom så har man ändrat sig lite :) Slippa all trafik och tunnelbanan. Komma ner i hyra samtidigt som vi får det betydligt större. Längtar! Som vanligt med mig har jag inget tålamod :p från den dagen vi bestämde oss, så vill jag flytta nu nu nu!!! Är 7a på en lägenhet som vi ska på visning på nästa vecka, men det är ganska populärt område så vi ska nog inte hoppas förmycket! Men idag ska vi runt och sätta upp lappar också ang byte. Så vi får se! Och sist men inte minst. Min lilla Lionel. Leo. Leolajnen. Minipappa. Ja, där är några av hans namn :p Han är, så otroligt fantastiskt underbar. Vår lilla kille! Han är såå social, glad och pratar en massa massa! (förutom på bröllop!) 
F*ck kalorierna ikväll!
Ikväll blir det egengjord körsbärspaj!
Doddes bröllop!
Jag hade haft tankarna på annat håll ända fram till kyrkklockorna slogs igång. Då insåg jag att min bror ska faktiskt gifta sig! De kommer in i kyrkan och är så fantastiskt fina! Då kommer tårarna! Älskade fina bror med sin vackra underbara fru! Min bror.. Vi är olika och har olika syn på saker och ting. Ibland gör det saker svårt, men han kommer alltid vara min Dodde. Min bror av kött och blod. Vi har samma barndom. Jag älskar honom och har alltid sagt att jag skulle göra vadsomhelst för att få se honom lycklig. I lördags gifte han sig med sin kvinna. Sedan hon kom in i hans liv, kom även lyckan. Så jag är evigt tacksam, och så otroligt glad att de fann varandra <3Och så lilla Leo på sitt första bröllop. Ja det gick tyvärr inte så bra.. Älskade liten. En kombination av 3månaders vaccinet (kanske?) dålig natt=övertrött, lite febrig, extra mammig och pappig sedan en vecka tillbaka. Orgeln sattes igång i kyrkan och Leo gav ifrån sig ett gallskrik. Skar i mitt hjärta! Daniel fick ta med honom ut resten av vigseln. Kändes tråkigt, för jag ville såklart dela stunden med min familj. Men vi hade bestämt innan att Daniel skulle ta hand om Leo om det blev problem, så jag fick se min bror säga ja i kyrkan! :) Efteråt är det fotografering. Familjeporträtt. Leo gråter fortfarande helt hysteriskt. Rädd för alla människor, applåder och jubel. Så jag måste lämna honom till Daniel och försöka fokusera på att vara glad och vara med på bild. Puh!! Sedan kommer vi till pappa och Lenas hus där festen ska vara. Leo är fortfarande helt otröstlig. Daniel får sitta med honom i ett rum på övervåningen och jag ska försöka vara glad på min brors bröllop. 3timmar tog det innan Daniel kunde komma ner till oss. Under den tiden mådde jag f*n riktigt dåligt! Mitt barn var så ledsen och jag kunde inte vara hos honom! Självklart ville jag inte missa en minut på Doddes stora dag, men det var fruktansvärt svårt att slappna av. Jag var inte social för fem öre. Höll mig till de jag kände och var uppe och tittade till mina killar stup i kvarten. Alla sa att jag skulle slappna av och jag försökte hålla skenet uppe. Men ja. Eftersom Leo aldrig har varit så ledsen stod man lite handfallen. Men Daniel var helt fantastisk. Efter 3 timmar sov Leo från och till, och med en Babyminitor kunde Daniel vara med oss på festen lite. Men ja, precis som sin mamma är Leo helt enkelt ingen festmänniska :p
SkitCerazette!
På riktigt! Åt cerazette i 4 år innan graviditeten. Gick under den tiden upp 15 kilo (visserligen behövdes de första 10 av dem!) och trots några små tappra försök var det svårt att gå ner. Hade även problem med finnar i ansiktet. Hade konstant 2-3 stora finnar på hakan. Vem vill gå runt med finnar i vuxen ålder?! Iaf. Slutade med dem. Blev med barn. Finnarna försvann helt och nu efter Leo började jag gå ner i vikt med bara korta promenader och lite bättre mat. För några veckor sedan började jag med dem igen. Och bang! Först nu ser jag alla kopplingar till de jäkla pillrena! Har stått helt still i vikt, trots träning och promenader, trots att jag äter bättre nu än vad jag någonsin gjort. Har nu även fått finnar i ansiktet. Igen! Skiter i att folk säger att man inte går upp i vikt av ppiller, man går upp för att man äter mer. Men nej! För mig stämmer det inte. Jag och Daniel äter samma mat och han rasar i vikt! Så nä. Nu slutar jag med denna skit så finnarna försvinner och jag kanske kan fortsätta gå ner i vikt!
träna träna träna
Eftersom inget hänt på snart två veckors mjuk träning och kaloriräkning ökas träningen. 40min varje dag + 1 timme promenad. Kom precis hem från gymmet och är helt slut. Men finns inga genvägar. Jag kämpar, biter ihop, blir peppad av Daniel och kämpar lite till. Målbild från 3 mån innan graviditeten 
Just det! samma siffror!
På kontrollen imorse fick Leo exakt samma siffror som jag hade på min 3månaders koll! Så häftigt! 7140 gram64.5 cm42 i huvudomfång :)
3 mån, vaccin, regnmys och träning!
Ja där har vi vår dag! Kom precis hem från gymmet och jag är helt slut! 20min kondition och sen är jag död. Igår körde Daniel ett styrkepass med mig här hemma och herregud! Man har verkligen tappat ALLA muskler :p Idag har jag härlig träningsvärk! Igår/inatt sov Leo 20-08 med två matstopp, ett vid 23 och ett kl 06. Så himla skönt :) När jag vaknade Imorse till regnet fick jag myskänsla i hela kroppen. Efter så här många dagar med fint väder är det så himla mysigt med regn och rusk! Det underbara ljudet av regnet och allt soffmys dagen har att bjuda på! Love it! Imorse var vi på 3 månaders koll och vaccination för Leo. Från skratt till gallskrik! Lilla plutten. Gjorde ont i mitt hjärta och fick en klump i magen som tog timmar innan den försvann! Leo däremot slutade gråta efter 5 min och har mått bra sedan dess :pIgår var vi, de tre musketörerna, på sätrabadet! Första gången vi var där och det var supermysigt! Leo låg som vanligt och mös och jollrade hela tiden så mamma och pappa kunna sola och även turas om att bada :) Redan badat 3 gånger i år, vilket typ är mer än hela förra sommaren :p Man har tiden, energin på annat sätt nu, och precis som att lite "kallt" vatten kan avskräcka en nu efter det man går igenom! :p
Gårdagens strandmys!
Underbara dag underbara barn
Gården var helt fantastiskt! Vi stannade så länge så grabbarna var tvungna att åka och köpa mer mat :pJag och Daniel fick en liten badstund medan Ida och Kalle gosade med barnen :) Vi kom hem runt halv 8 och Leo åt och somnade för natten! Han sov mellan 20-07 med ett matstopp! Hur duktig kan man va?! 2a natten i rad nu, och man blir ju så stolt! Efter en vecka med träning och 1000kalorier mindre per dag hade jag Imorse vägning. Lagom deppigt. Har gått ner 0.4 kilo. Hade hoppats, och faktiskt räknat med 1kg i viktminskning. Men nopp. Känns som jag står still. Gick ner 5 kilo, och nu när jag äter bättre och tränar mer så står jag still. Tanken på att gå ner ett halvt kilo i veckan känns som en evighet. Då har jag 32 veckor framför mig. Vill verkligen inte vara i denna kropp längre. Den är inte jag. Glömmer hur jag ser ut och sen ser jag kort och får en chock varje gång. Blä. Nu ska jag mysa med Leo, då glömms kroppen min :) 
Blå lagunen
Ja bortsett från kultfilmen Blå lagunen (som jag äääälskade som liten haha) så är det även en badplats på Ekerö. Och dit är vi nu på väg med Ida, Kalle och Gry!
Kan inte se saker längre!
Igårkväll såg vi ett avsnitt i en serie vi följer. Visst, det är en rå serie och alla scener är inte jättemysiga. Men spännande. Och så igår. Allt blev förstört! Vet inte ens om jag kan fortsätta se! En kvinna som var gravid blev knivhuggen i magen tills hon dog. Detta var en liten del av hela händelsen, men det var den som fick mig att vilja kräkas! Jag fick så ont i magen och hjärtat! Det var bara så brutalt och fel på alla sätt och vis. Visserligen inte mer magstarkt än seriens andra scener, men detta berörde mig som mamma och det var alltför grovt! Kunde inte somna därefter. Försökte tänka glada tankar, men usch! Nä, jag måste börja inse att den här mamman, som alltid älskar serier (även denna) har blivit en riktig mes! Lena, pappas Lena, har aldrig kunnat se filmer där barn far illa. Har alltid retat henne för detta och tyckt hon varit mesig. Hon är mamma till 4 döttrar, och har mig och min bror som 2 till. Eh.. Behöver jag säga mer?! Nu FÖRSTÅR jag henne!
Utan Leo
I onsdags var jag och Maja ute och åt här på gatan. Första gången jag gick hemifrån utan Leo! Var bara borta 2 timmar, kändes lagom :p Var lite småpirrigt innan, men kunde slappna av och njuta av sällskapet, maten och ett glas vin :) Så konstigt det där. Jag tycker inte Daniel är konstig eller dålig som jobbar eller har varit med vänner nån gång sedan Leo kom, men när det kommer till en själv. Ja då känner man sig som en dålig förälder för att man gör något själv. Känns som att jag sviker Leo om jag vill göra något på egen hand. Fast jag vet att det inte är så. Vi har pratat mycket om det och jag vill inte bli för "fast" eller "beroende" av Leo. Jag vill kunna vara mig själv också, Malin, inte bara mamma. Jag vet att om jag aldrig tar det lilla steget, kommer det blir svårare och svårare att göra annat på egen hand. Så en liten middag med Maja på gatan utanför blev perfekt! Nästa gång ska vi äta middag på söder :) ja då ska jag ut och åka tunnelbana utan bebis och utan barnvagn. Konstigt! Hehe. Men det får vänta lite till :) Små steg :) Igår träffade vi Ida, Kalle och Gry som är här från Piteå! Riktig toppendag med grillning, sällskapsspel, två söta bebisar och lite bubbelbad på kvällen! Vi lånade pappas hus då de är på solsemester nu. Kl 01 kom vi hem inatt! Minns inte senast jag var vaken så sent! Kände mig helt död Imorse när Leo vaknade. Daniel och Leo gav mig sovmorgon till halv 10 så jag blev en människa tillslut iaf :pLeo är glad varje dag som vanligt nuförtiden! Gulleplutt! 
Hur söt kan man vara liksom?! :)
Vill man så går det
Äta gott, gå ner i vikt och ha barn. Ja vill man så går det! 3 gånger i veckan går vi tillsammans till gymmet. Jag börjar och kör medan Daniel tar en promenad med Leo. Sedan byter vi av och han tränar och jag tar Leo. På så sätt tar träningen minst tid också. Vi har även laddat ner en kaloriapp som vi båda kör efter. Blir sjukt motiverad att träna när man har den. Mer träning=godare mat! De fyra dagar jag inte är på gymmet kör jag Olgas träningsschema. Tog ett tag i och med snittet, men nu kan jag köra alla hennes övningar i första steget!
Resultat
Mycket av det röda försvann i tvätten idag. Men men! Äntligen ett kortare och uttunnat hår! 
Klippte av mig håret!!
Ja tålamod är inte min starka sida! Har varit så trött på mitt hår länge nu. Alla säger att det är så långt och fint och jag får inte klippa mig. Men hur skönt eller smidigt är det med ett långt, tjockt och lite lockigt hår? Inte alls. Och vad händer då, jo man sköter det inte. Och vad händer då, jo det blir tovigt och jobbigt och ostyrigt så man har aldrig utsläppt. Så igår färgade jag först håret. Gick tillbaka lite till det röda. Men inte starkt rött, mer rödbrunt. Förutom att längderna som väntat blev lite mörkare är jag himla nöjd! Tog även hemmasaxen och klippte av en decimeter! Haha jag vet jag är knäpp, men fick panik på längden och jag har inget tålamod. När jag vill något vill jag det nu! Har ändå en moster som är frisör och erbjöd mig en klippning hemma hos henne, men jag kunde inte vänta! Igårkväll fick jag nog och klippte mig själv istället :pSå idag svänger vi förbi Daniels moster som är här i Liljeholmen , som också råkar vara frisör, och snyggar till kanterna lite :p
Dexter
Så var det äntligen tillbaka! Som vi längtat! Trodde aldrig att man skulle kunna fortsätta gilla serien efter sista avsnittet säsong 4. Jag mådde dåligt flera veckor därefter! Min bror slutade kolla på serien efter det haha. Förstår honom :pMen jag fortsatte, och herregud så sjukt bra det är! Första avsnittet nu på säsong 8 var grymt. Sedan inväntar vi Breaking bad som kommer tillbaka i juli! Love it! Dock försvann min favoritkaraktär i förra säsongen så får se hur det fortsätter! Ny ska jag sova, imorgon ska vi äntligen åka till erikshjälpen. Yej! :)
