Att plugga kan vara det tråkigaste jag gjort! Finns ungefär en miljon saker jag hellre gör än att plugga. 

Gosa med Leo. Leka med Leo. Skälla på Leo. Allting med Leo. Jag saknar ihjäl mig varje dag jag  tvingas sitta i köket och plugga och höra hur han busar och skrattar med Daniel.  Umgås. Smsa. Diska. Tvätta. Fixa med bröllopsstuff. Stirra in i väggen.  Som sagt. En miljon saker är roligare just nu. 

En stor eloge till alla er som pluggar med barn! Och som inte blir knäppa i huvudet av det!! 

 

Jag har prov på tisdag och jag känner lite så att jag gärna skulle hiva dessa interimsposter, K2 och K3 in i en betongvägg. Tillsammans med mitt huvud. 

Nä ok,  inte mitt huvud. Med  allt annat så jag istället kan spendera mina kvällar och helger med min familj utan att ha pluggångest. Pluggångest eller att faktiskt plugga. Pest eller kolera. 

3 månader kvar. En stor eloge till mig om jag inte blir knäppare i huvudet än vad jag redan blivit. 

 

 

När man har en komplicerad relation till sin familj så är bröllopsinbjudan allt annat än lätt.
Idag pratade jag med två tjejer i klassen om familjerelationer och jag blev ledsen.  För mig är det ett sjukt laddat ämne, mitt bröllop och min familj. 
Det blir som att i och med bröllopet så tvingas jag ta ställning till saker och ting som annars hade runnit ut i sanden, eller som kunnat fortsatt vara komplicerat men på ett ok avstånd.

Principfast. Ja det är ju jag i ett nötskal. Och en av mina frågor jag ofta ställer mig själv eller andra är "varför ska jag göra det om jag inte vill?" och detta är något jag nästan alltid lever efter och mår bra av, men som sagt, när det gäller sitt bröllop så blir det svårare. Det blir väldigt definitivt. Jag vet en handfull människor som skulle bli upprörda och arga om de inte blev bjudna. Ska jag då bjuda dem för att de inte ska bli sura? På MIN dag? För att jag "borde"?

såhär är det.
Jag tror inte på måsten. Jag tror inte på att göra saker bara för att inte göra andra ledsna. (självklart ska man aldrig säga eller göra elaka saker!)
Jag tror inte på att göra saker bara för att. För att det förväntas.
Det är mitt liv och mina val.
Jag har pga skuldkänslor och rädsla tagit många beslut som tagit min tid och energi, och som satt käppar i hjulet för min egna lycka. Beslut som varit för andras skull. Bara för att. För att inte såra. Men istället har jag mått dåligt.

Så. Idag fick jag höra något jag hört sjuttioelva gånger men inte kunnat ta till mig.
-om jag mår dåligt av det, så är det inte värt det. Det är inte mitt ansvar att andra ska må bra.

Vad som händer med gästlistan vet jag inte. Vissa blir säkert upprörda.
Men nu checkar jag ut från att vara mammas mamma.
Från att vara pappas bollplank som kastas ut i mörkret så fort det inte behövs.




Ja det blev ett privat inlägg. Men varför ska jag låtsas?

 

Ännu ett inlägg om min passion seconhand :P

 

En anledning till att jag älskar älskar ÄLSKAR att shoppa secondhand är för att jag är en nördig primedveten typ som älskar att komma så billigt undan som möjligt. Kombinerat med en spara-personlighet som tycker att allt över 200 kr för ett plagg är dyyyrt, och jag köper det oftast inte.

Behöver jag säga att jag inte är ett dugg märkesintresserad?

 

Så det som förde mig till just secondhandshopping var just att jag kunde fynda så mycket till så bra priser. Inte bara kläder!

Men snabbt därefter fick jag upp ögonen rejält för vad det faktiskt innebär att handla på butiker som Erikshjälpen. Man kan säga att jag blev som besatt, och att hjälpa människor i den mån vi kan har sedan dess varit en röd tråd i både mitt och Daniels liv.

Ofta köper jag något som jag månaden efter tröttnar på, och då skänker jag tillbaka det till dem och någon annan kan köpa det. På så sätt har samma sak genererat pengar fler gånger till behövande människor. Och det ger en varm känsla i kroppen.

 

Dagens outfit är två favvofynd,

Tröja- Erikshjälpen 60 kr

Top- Secondhandbutik i Nynäs 20 kr

 

 

 

 

 

Kvällens uppgift är att limma på rosetter på våra sidenband som vi förra veckan limmade ihop! Sedan är ska flaskorna som ska bli vaser sprayas!

 Mycket fix och trix blir det! Och det är såå kul att mycket kommer vara gjort av oss själva och att vi inte fallit offer för denna konsumtion som bröllopsindustrin medför! 

 

 

Gästlistan hålls så kort som den bara går. Jag tycker att det blir ett jättestort bröllop medan Daniel och hans familj tycker det blir ett litet :P

 

Att gästlistan hålls så "kort"  som den görs, är av flera anledningar. Att  vi vill ha det så familjärt och mysigt som möjligt är en sak.  Men självklart även den ekonomiska biten.  

 

Så var sätter man gränsen?

Personer man inte träffat på flera år?

Personer som knappt träffat Leo?  

Personer vi inte träffar regelbundet? 

Personer man inte hörs med regelbundet? 

Gå på känsla? 

Dra lott?  Haha

 

Jag kan säga att jag förstår folk som utvidgar listan vart eftersom! Det är svårt! 

Den där negativa spiralen ha vänt! Äntligen! 

Igår hade jag mitt första prov för terminen och en enorm lättnad har infunnit sig.  

Jag har även bett min granne om ursäkt för mitt utbrott! 

Rensat i garderoben (all rensning i hemmet är ju oerhört befriande!) så nu har jag 4 tomma galgar igen. Vilket självklart innebär att jag med gott samvete kan köpa 4 nya plagg! Ska bara boka in en dag för fyndandet. Tror det blir stadsmissionen i Sätra. Där kläderna köps på lösvikt. 39.90 kr/kg.  Så får en påse med kläder betalar man ca 100kr. Vet ni hur mycket kläder som ryms i en matkasse? Mycket!! 

Sist köpte jag gröna helt nya byxor! Sketsnygga och för ingen peng alls. I snitt kostade kläderna 5kr/plagget sist jag handlade där!  

 

Viktigt dock att inte överge Erikshjälpen. Trots att priserna är "dyrare"  så går ju då även mer till välgörenhet! Jag är inte helt insatt heller, men jag tror att stadsmissionen även har mer betalda arbetare och överlag dyrare lokaler (de ligger bättre till)  och på så sätt minskar deras vinst som ska gå till välgörenhet. 

 

Så. Dyrare kläder/saker= mer pengar som går till behövande världen över! 

 

Försöker plugga medan min lilla sjukling sover, men så kom de där solstrålarna genom fönstret. Solstrålarna som nästan lovar vår. 

Då fick jag syn på herr spindel i taket. Första spindlarna varje år är oftast värst eftersom man har varit mer eller mindre skonad under vintern. 

Så jag fick mig självklart en chock och visste inte hur jag skulle göra. Men nu är den död med hjälp av insektsspray. Vilket inte alls kändes bra. Det kändes som att den led Och det tog lång tid vilket bara gjorde mig ännu mer äcklad eftersom jag inte vågade titta bort förns den var död. 

20 min av gåshud, rysningar, ångest och dåligt samvete. 

 

Jag vet var vi ska lägga pengarna vi kommer få över när jsg är klar med skolan och börjar jobba. KBT. 

Jag har nämnt det förut att det är dags att ta tag i det här nu. Och så är det. Detta är inte normalt och det begränsar mig! Jag är inte den som flippar utåt sett varje gång jag ser ett kryp, men inombords växer ångesten och varje sommar får jag ett antal panikattacker. Och det är ju inte så kul. Speciellt onödigt eftersom djuren är små och harmlösa. Finns ju viktigare saker att lägga energi på. Som mitt prov på måndag till exempel. Just de.. 

 

 

På riktigt?! 

 

Jag hatar att plugga. Konstant ångest. 

Jag anser mig själv veta bättre en min lärare (väldigt sunt jag vet) jag hatar att behöva plugga inför prov. Väl hemma skriker soffan och alla mina serier efter mig och jag ger vika. Men inte utan en underliggande ångestklump som växer sig större och större i magen. Sen är det dags att hämta hem barn och sen kommer min andra hälft som lockar med myskvällar och bröllopsplanering. Så där ryker ännu ett pluggtillfälle. Sen har jag börjat träna. Och nog fan är min kropp och hälsa och välmående viktigare än ett onödigt och helt orelevant prov i juridik där jag hatar läraren??!!

Ja Ni förstår ju vilka problem jag har. 

Ok hatar är ett starkt ord. Ogillar. 

Men det är just det. Den här stressen över skolan gör mig till en crazy lady! 

I vanliga fall har jag svårt att hålla mina åsikter för mig själv men nu utagerar jag allt. 

Vi har en granne, vet ej vem, som tänder sina cigg i porten. Förra veckan fick jag sy på honom och springer ikapp skrikandes att nu får det vara nog! Jsg vill aldrig mer känns stanken av rök i porten! Nu vem jag vem du är! 

Eh... På riktigt? Ja. Det hände. Jag står och skriker och hotar en man på 2 meter och med en axelbredd på det dubbla. Som skulle kunna vara en psykopat. Typ. 

Bra där.

 

Aja. Mitt hår är dessutom för långt och för mörkt och har för mycket utväxt. 

Jsg vill kapa minst 10cm och göra det bra mycket ljusare. 

Det är ungefär det jag vet att jag vill. Och att jag vill ägna mitt liv åt något jag tycker om. Något jag brinner för helst. Men ja. Vilka yrken har jag att välja mellan som antingen låter mig shoppa på secondhand hela dagarna eller låter mig prata prata och prata dagarna i ända? 

 

Daniel har hittat sitt kall, han har dessutom fått en otrolig möjlighet framför sig och jag är mäkta stolt över han. Bra saker händer bra människor, och han, han är en fantastiskt bra människa. 

 

Men ett ljus i dagens mörka förvirring är min nya tröja från min gulliga klasskompis. Hon gillade en ny väska jag hade och som jag själv inte kände mig nöjd med, så jag gav henne väskan dagen efter. Och vet ni vad hon gör som tack? Jo igår gav hon mig en jättefin tröja i underbar kamelfärg OCH en chokladkaka!  Jag blev helt rörd. 

Tack Laura! <3